Dn industrialiserade länder har det blivit vanligt att betrakta arbetsmarknaderna som platsen där utbud och efterfrågan möts. Men i en afrikansk miljö där egenföretagande och mikroföretagare utgör det dominerande sättet för integration på arbetsmarknaden, blir själva gränsen mellan arbetstillfällen och efterfrågan suddig.
Informalitet är normen i Afrika.
Normen är en gräns rörliga. Normen har faktiskt en axiologisk dimension som måste beaktas och respekteras. Det är detsamma för afrikanska ekonomier som blommar, på något sätt i den informella sektorn[1]. I den här analysen handlar det inte om ursäkt för informalitet utan att presentera det som ett alternativ för inkluderande utveckling och Afrikas strukturella omvandling.
Gillar du hemsidan?
Få tillgång till allt vårt premiuminnehåll. Mer än 2000 artiklar och e-böcker